En sak som jag kommer ihåg ganska starkt är att alla i klassen fick sitta i soffan i klassrummet och testa blodsockret, om man ville förstårs :)

Men dom flesta tyckte det var spännande och ville testa, det gjorde väl att jag tyckte det vart lite lättare att vara som vem som helst, för det var ju det man ville.

 

En annan grej som minns konstigt nog är ett lågt blodsocker, detta fick jag i stjärnrummet tror jag det hette, kan inte låta bli att le lite medan jag skriver, tänk att jag kommer ihåg det här, i alla fall .. jag minns att jag vart som helt svag i kroppen så jag testade blodsockret och fick väl en liten chock, den visade 1,9 mmol/l vilket är extremt lågt så för mig att ens stå på benen var ganska konstigt. Kommer dock inte ihåg vem jag var med förmodligen Emma som fick springa ner till köket och hämta något snabbt att äta.

 

För det mesta kunde jag göra precis som alla andra men jag kände mig ju inte som alla andra, jag fick specialkost i hela grundskolan eller rättare sagt diabeteskost, sån mat som alla barnen borde ha fått ..

Jag fick alltid gå 5 min innan alla andra till lunchen eftersom jag skulle hinna kolla blodsockret och ta mitt insulin.

 

Haha jag fick alltid välja en person som skulle få gå med mig till lunchen och självklart ville alla bli valda eftersom det vart en jäkla lång kö till maten.

 

Lite mindre roliga saker som hände var att jag vart mobbad för att jag hade diabetes .. fick höra saker som att det var rätt åt mig att jag fick diabetes och att jag var äcklig när jag testade blodsockret osv inge man direkt ville höra när man själv försökte acceptera sin sjukdom man ska leva hela livet med.

Mamma kom till skolan och var rasande och satte sig ner och pratade med denna person så allting löste sig tillslut, bästa mamma :)

 

Dom första tre åren som diabetiker gick bra, jag hade det mesta under kontroll med hjälp av familjen men när jag var 13 år gick min pappa bort i cancer, det var då allt gick utför kan man säga..

Vi gjorde ju allt tillsammans, vid middag tog vi insulin tillsammans, pappa satt på sin pall som vanligt och jag i soffan :) bästa pappa!

 

Jag började ju att  använda sprutor men övergick sedan till insulinpump. Med denna pump vart allting mycket lättare men inte bara de .. jag skulle inom snar framtid få uppleva mina allra första diabeteschock som vissa kallar de för, jag var nära på att dö denna gång.. diabetes är inget att leka med och följderna om man slarvar är enorma, bara för att de inte syns betyder de inte att de inte finns ..

 

I nästa inlägg kommer jag berätta om hur stor betydelse 10 minuter kan ha och hur viktigt det är att faktiskt veta vad man ska göra i en sån situation.

Nu är det dags att sova är hur trött som helst, god natt :)