Jag älskar dig
Mamma, min kära mamma. Du är det bästa jag har! Du finns alltid där även om det inte känns så eller om vi är osams.
Det spelar aldrig någon roll vad man säger eller gör, eller om vi tycker olika du finns ändå alltid där och jag kommer alltid att komma till dig om det skulle vara något, det hoppas jag att du vet.
Ibland är vissa saker jobbiga, saker som har hänt som man kanske inte vill ta upp eller inte vill prata om. Ibland måste man ändå för att gå vidare eller må lite bättre dagen efter, vissa vill bara glömma och gå vidare för att de kanske är för jobbigt att ta upp igen.
Jag mår bra idag, imorgon kanske jag mår uselt och om en vecka kanske jag svävar på moln av lycka. Det är så livet fungerar, man kan inte vara på topp tjugofyra timmar av dygnet hela året, omöjligt eller hur?
Jag går inte tillbaka i tiden och tänker på det som har hänt för att må sämre, tvärtom faktiskt, varje gång jag tänker tillbaka hittar jag nästan alltid något negativt att vända till de positiva.
Det är så jag finner styrkan, styrkan att kanske tänka framåt på allt de goda som väntar.
Jag kan inte låta bli att tänka på min mamma och hur stark hon är, inte bara fysiskt ;) men även psykiskt.
Har jag kanske tänkt lite själviskt ibland? Förmodligen... Det är inte meningen men ibland måste man tänka på sig själv för att må bra, vad behöver jag?
Jag ser upp till min mamma otroligt mycket, hon är klok och jag tar verkligen till mig av de hon säger eftersom de oftast är sant.
Jag ska jobba med mig själv och verkligen försök hitta de där små sakerna i livet som förgyller varje ögonblick lite extra, det är dom sakerna man ska minnas.
Mamma du är bättre än bäst och jag älskar dig nu och för evigt!
(Undra vad du nu ska säga haha) <3
