Jag, mamma och rickard eller bp som jag kallar honom för :) (står för bonuspappa) bestämde oss för att gå ner till vattnet för att meta. Vilken härlig sommarkväll de va iallafall tills studen innan mamma tappade sin mobiltelefon i vattnet.. 

Hahah hon skulle skämta med bp att hon hade en gädda på kroken och straffades direkt kan man säga. 

Men snäll som jag är så kan jag ju inte låta mammas telefon med bankomatkort, körkort osv ligga kvar i vattnet, så jag hoppade i med kläderna på :) haha de va kallt kan jag säga men jag fick upp telefonen iallafall. 

Så vad hände nu egentligen när jag fick min diabeteschock för första gången? 

Jo jag minns de såhär..

Allt började i stallet, jag hade haft min insulinpump i 1 år kanske men aldrig haft några problem tills nu.. 

Jag hade ätit under dagen helt normalt och tagit insulin som vanligt men efter ett tag började jag få dom allra vanligaste symptomen på att man har högt blodsocker, jag vart törstig hela tiden, kissade ofta och började må illa. 

Men trots dessa vanliga symptom tänkte jag inte den tanken.. Pumpen hade ju inte gett några varningssignaler eller sagt att något var fel så jag fortsatte trycka i mig insulin med pumpen.. 

Här någonstans borde man kanske ha bytt nål till pumpen eller tagit insulin med spruta istället.

Felet var att plaströret som är kvar i magen efter man tar bort nålen hade böjt sig så de var stopp i röret kan man säga, (nålen är bara 6 mm) insulinet kom aldrig fram dit de skulle.

Jag vart såklart trött och ville sova men jag vet inte om jag fick så mycket sömn.. Hela natten kräktes jag och gick på toa flertal gånger.. Och vi kollade nu ketonerna som vanligtvis ska ligga på 0.0 men jag hade nästan 4.0 tror jag.

När de är så där höga värden är de akut, vi ringde sjukvårdsupplysningen och dom sa att det bara var att åka in så snabbt som möjligt, egentligen hade nog ambulans varit de bästa men envis som jag är övertalde jag mamma att vi skulle ta bilen. Jag kunde knappt gå så jag hängde på mamma som fick hjälpa mig ner för trappan och in i bilen, den här biten in minns jag inte, inte heller vad som hände när vi kom fram, hur tog jag mig in? Mamma sa att jag tydligen hade pekat på alla röda kors till karolinska, när vi va framme tog dom in mig direkt, men dom var sega.. Mamma sa till dom flera gånger.

Nu hade jag ketoner som var över 5.0 .. 

Efter de här minns jag ingenting, jag hade fått åka upp på intensivvården tror jag, jag sov i 12 timmar och vart inskriven i 3 dagar. 

När jag sen hade vaknat sa läkaren till mig att om jag hade väntat 10 minuter till så hade jag troligtvis inte klarat mig.. 

Jag förstår fortfarande inte att de kunde gå så snett, men jag har lärt mig av de även fast de har hänt efter detta så vet jag hur man ska hantera situationen. 

Dagarna på sjukhuset var inge roligt jag ville bara därifrån.. Hade maskiner som pep och pulsmätare och de ända dom hade som jag tyckte var roligt var ett harry potter tvspel haha.. Fick inte ens lämna avdelningen men de gjorde jag ändå :) satt utanför på serveringen med mamma. 

Så om man som diabetiker börjar kräkas ska man alltid tänka att de i första hand kan bero på högt blodsocker.. Testa alltid blodsockret först! Byt nålar och ring någon som kan hjälpa till, har hört alldeles för många som går och lägger sig för att sova.. Vilket ofta leder till döden.. 

Nästa inlägg kommer handla om att acceptera sin sjukdom och lite annat :) 

Måste bara säga att alla tankar igår gick till min älskade pappa, de var 8 år sedan du sattes i jorden men du finns alltid med oss! <3